Hur viktigt är valet av karaktärsnamn? Är det viktigare för författaren än för läsaren? Nu är det fruntimmersvecka i Sverige och Finland. Sara, Margareta, Johanna, Magdalena, Emma och Kristina har namnsdagar. Själv har jag inte namnsdag, och inte min mamma och inte min dotter heller. Däremot heter mina karaktärer så, kvinnorna som min huvudkaraktär förlöser med sin kamera, i min debutroman Fotografen. Du undrar kanske varför jag valde namnen ur fruntimmersveckan? Ärligt talat så vet jag inte. Det började med Sara och så dök idén upp någonstans på vägen. Men temat blev något att förhålla sig till, ett fixt antal människor för Vanja att möta, ett fungerade ramverk. Förmodligen är det en efterkonstruktion, men jag ser också mitt val av karaktärsnamn som metaforer för moderna kvinnor av idag. Ja, ett symboliskt utsnitt av vår samtid om man så vill. Alla kvinnorna har olika öden med sig in i berättelsen. Några har det tuffare, några har det lättare. Att jag har valt namn efter fruntimmersveckan är inget jag kommunicerat på baksidan av boken. Det var min lilla hemlighet och jag var lite nyfiken på om någon skulle upptäcka mitt otroligt snillrika drag. Men ingen har gjort kopplingen, trots att jag vid ett tillfälle radade upp namnen efter varandra enkom för att hjälpa till lite på traven. Så kan det vara. man är överpretentiös kanske, tror sig vara så himla finurlig. Å andra sidan. Det hade räckt att någon enda klurat ut det logiska sambandet, så hade det roat mig oerhört :-).