Det är inte ofta jag blir knockad av en bok, men nu har det hänt. Stoner av John Williams (Natur&Kultur) krävde av mig hela gårdagen, och nu sitter jag här och känner mig … tom. Berättelsen utspelar sig i Columbia under nittonhundratalets första hälft och handlar egentligen om ett helt vanligt liv, gestaltat genom William Stoner. Med ett vanligt liv menar jag, ett liv som oftast är strävsamt, som oftast tar sig vägar man inte kan känna, som rymmer mycket sorg, men också strimmor av ljus och kärlek, allt för att vi ska orka. Men det är ingen allvarsam och sorglig roman. Med en distanserad hållning blir vi betraktaren som följer, utan att gå in under Stoners skinn.
New York Times Book Review skriver: “John Williams Stoner är någonting ännu mer unikt än en stor roman – det är en perfekt roman, så välgestaltad och vackert skriven, så djupt rörande att den tar andan ur dig.”
Håller med.
