Äntligen har jag fått tillbaka omdömet från min lektör Elisabet Norin, denna kunniga och kloka människa! Och jag är glad – jätteglad. De nedslag jag har fått handlar om reflexiva pronomen, kommatering och viss övertydlighet i gestaltningen. Piece of cake i sammanhanget … Och det sköna är att detta stämmer helt överens med min andra testläsares synpunkter. Det blir liksom mer på sant då.
Elisabets avslutande ord:
“En riktig feel good-roman med realistiskt anslag, varm och engagerad, en vänlig nöjesläsning, skulle man kunna karaktärisera den som. Jag har med andra ord inga stora påpekanden att göra.”
Och det här blev jag lite extra glad över, i Fotografen jobbade jag nämligen inte lika mycket med miljöbeskrivningar:
“Vad som omedelbart slår en läsare är hur väl du handskas med miljöbeskrivningarna. Jag som är lite miljönörd, särskilt när det handlar om trädgård och landskap, njuter av just detta i din text. Lavendeldoft, en kantarell, vinden från havet och ryggen mot en gammal bunker. Jag är där. Likaväl som i Vasastan, eller var det nu är som förlaget finns. Men en stadsmiljö är inte lika sensuell och berör därför inte på samma sätt vilket är helt i sin ordning.”
Hurra!!!