Äntligen är manuset iväg till tryckeriet. Puh! Så mycket jobb det har varit, obegripligt hur mycket ogräs smyger sig in där man minst anar det… Det värsta är att förläggar’n har hotat med att jag måste läsa igenom eländet en gång till… Jag kan min story nu, jag lovar. Och jo, jag gillar den. Fortfarande.
Mycket händer nu. Mycket. Jag försöker hålla i mig så gott jag kan. Eller kanske mer riktigt, helt och hållet släppa taget. Njuter av att inte ha någon kontroll över de närmaste månaderna. Fäller helt enkelt upp rodret och se var vinden tar mig.
