Visst hittar vi inspiration i det som händer omkring oss när vi skriver – eller hur? Hos människor vi känner eller möter, en detalj eller ett minne från barndomen, något som händer på vägen hem från jobbet. Eller en klok sentens vi har hört eller läst någonstans. I mitt manus Fotografen är jag tydligt inspirerad av min kära barndomsvän Lotta som inte helt oväntat kanske, är just fotograf. Jag har länge velat skriva en bok om henne. (Att jag skulle hamna så pass långt från verkligheten förvånade mig dock.) Men det var egentligen inte det jag ville säga. Utan snarare är det så att jag har upptäckt att mitt eget manus nu har inspirerat mig. All research kring kameran, fotografiet och camera obscura har väckt mitt intresse för foto, både som konst och utövning. I sommar ska jag hugga min tonåring och låta henne lära mig allt hon kan. Någon mer som har blivit inspirerad av sin egen bok?
