Hjärtan är sannerligen en hjärtesak för Vanja, som är huvudkaraktär i min roman. Men jag är verkligen tveksam till vad hon skulle tycka om att bli uppvaktad med hjärtan. För hjärtan är ju sannerligen också symboler och kärlekslösa troféer för hennes misslyckade men kvantitativa kärleksliv.
Bli uppvaktad då med hjärtan – skulle det inte vara det dummaste en man skulle kunna göra i sin relation till Vanja? Som att be om ett uppbrott. Jag funderar nu på om det var så Vanja började vackla i sitt förhållande till Pontus. Hmm … kanske det ja.