Den som söker hon letar …

Kommentarer i halvlek har trillat in från Conny Palmkvist som är redaktör för min kommande roman. Som det verkar behöver jag inte försvinna bort till okänd plats för isolering och ombyggnad av manuset från grunden – puh, och tack för det!

En kommentar som damp ner i går morse är att han ser att vissa drag av Vanja (i min första roman Fotografen) går igen hos gestalten Karin. Hos båda dessa kvinnor finns ett sökande och ett famlande efter något konkret att hålla fast vid. Jag behövde bara låta några sekunder gå för att konstatera att även Paula i manus tre har dessa drag av sökandets besatthet. Och visst finns det ett sökande även i den fortfarande abstrakta manus fyra-idén …

Kan detta möjligen ha med författaren att göra? ☺ Ja, de som känner mig höjer nog inte på ögonbrynen. När jag skriver – och annars också – är jag verkligen nyfiken på nya perspektiv, att vända och vrida på tankar och idéer i förhoppningen att hitta någon typ av svar eller förklaring. När jag tänker på det (vilket jag naturligtvis gör, se ovan!) så är det egentligen ganska självklart att detta sökande färgar mina berättelser. Faktum är att även om jag någon gång skulle skriva i en genre som ligger väldigt långt bort från mig själv – säg Fantasy – skulle huvudpersonen famla runt i en sagovärld, bland drakar, monster och hjältar. Våra drivkrafter är inget annat än magiska.