Trots sin oinbundna enkelhet håller jag med ömhet
i Calle Brunells debutroman ”Brev från en brutenhorisont” (Gilla Böcker). Det är vackert som en saga och det är ju en saga. En berättelse som tänjer ramen för vad som är möjligt och utnyttjar just litteraturens möjlighet att sväva lite på sanningen, trovärdigheten, det vetenskapliga. Ser jag inte paralleller med Jeanette Wintersons romaner, speciellt Fyrväktaren som även den har smak av havsvatten och blåstång?
Det är skönt att läsa en historia som tar sig friheten att hitta på och jag blir gärna förförd av denna osannolika berättelse. En modern skröna som väcker min fantasi och tillfredsställer min längtan efter berättelser med en stark berättarröst. Ibland tappar jag bort mig i tid och rum. Perspektiven skiftar, men likfullt är det njutbart. Vackert och njutningsfullt. Jag har säkert läst Fyrväktaren fyra gånger och känner samma sak med denna roman. Vill läsa om ganska snart. Allra mest för det vackra och målande språkets skull. Tack för en fin läsupplevelse!
