Ett snabbt inlägg om den senast utlästa boken som jag njöt av i solen i eftermiddags. Åsa Mobergs ”Kärleken i Julia Anderssons liv”. Jag tyckte väldigt mycket om den och det var en roman helt i Vanjas smak. Eftertänksam, reflekterande, intressant, hudlös. Speciellt log jag åt det avsnitt där Julia förklarar att hon alls inte gillade tanken på kravlösa förhållanden. Vanja delar hennes åsikt. Ja, denna roman nådde något hos mig som få böcker har gjort på länge. Jag tror att det handlar om den förvirrade vingligheten mellan att leva efter sina känslor, samhällets konventioner, tidens anda och förväntningar. Och de tappra ansträngningarna att hela tiden försöka göra kaos till ordning. Mänskligt.
Romanens styrka är inte språket, språkmässigt är den okomplicerad och enkel. Tid och rum gör mig också förvirrad. Ingen ordning alls. Vet inte varför hon valde att göra så och om det tillförde boken något. Kanske, men jag är ärligt talat osäker.
Men tack Åsa. Läsglädje för mig denna helg!
