… och jag är supernöjd!
Av alla kommentarer blev jag nog gladast för att min lektör trodde jag var fotograf själv. ”Det känns som att sättet att se, att betrakta och fånga ögonblick tyder på en vana att ha just det öga man – gissar jag – behöver ha för att vara en bra fotograf.” Nej, jag är ju inte fotograf, men har verkligen försökt att hålla Vanjas perspektiv och seende genom hela berättelsen. Ett perspektiv som nästan hela tiden är förenat med att hon har en lins framför ögat.
En annan positiv sak som jag har jobbat med mycket hänger ihop med denna responsen: ”… jag ser att du här och var jobbar mycket med spännande slut, cliffhangers i någon mening, och som drar mig vidare in i läsningen.” Innan jag gjorde omtag har det varit just detta som jag har fått nedslag på. Så det stämmer. Jag har jobbat mycket med detta. Skönt att det gett resultat och att det funkar.
Men så klart finns det lite att fila på också. Övertydlighet på flera ställen (min bästa gren!), lite klyschor som måste rensas bort. Men i stort är det alltså bra och moget för ny förlagsrunda enligt min lektör. Här kommer flera kommentarer: ”Ett intressant och ambitiöst upplägg”, ”På många sätt illustrerar de olika kvinnoöden och olika val som man gör som människa och som läsare har man också möjlighet att identifiera sig med någon av dem om man vill. Det är bra, för det här är ju en historia som ger hopp, verkligen.”, ”Känslan: utveckling, förändring, från enögd och kylig, till varm och hel. Från ett döljande till öppenhet. Det är helt och hållet positivt. :-)”
Nog med skryt. Mycket jobb återstår… Hej å hå!