Med tanke på det nålsöga som varje icke namnkunnig wannabe måste igenom borde följaktligen de debutantmanus som faktiskt blir utgivna vara oerhört bra. Vi måste prata utomordentligt starka manus som klarat dessa granskande ögon, obevekliga hjärtan och kritiska hjärnor. Därför tänker jag nu beställa hem lite debutantböcker för läsning och bedömning. Lära mig något.
Och då menar jag inte debutanter som har ett namn sedan tidigare. För dessa författare handlar det inte om nålsöga utan i stället om öppna dörrar och röda mattor. Ofta i alla fall säger jag utan att veta. Nej jag vill läsa sådana författare som liksom jag, inte har någon fördel alls av att bära det namn jag har, arbeta med det jobb jag arbetar med eller känna de kära vänner jag känner. Sådana debutantböcker. Som tagit sig in per egen maskin, sett förläggarna i ögonen och lyckats övertyga med språk, historia och tema.
Först ut blir Therese Bohmans bok ” Den drunknade” utgiven på Norstedts förlag 2010. Jag har valt denna i urval bland andra för att mitt eget manus bör ligga i samma genre. Nåväl, nu är Therese Bohman såväl kulturkritiker och medverkar regelbundet i bland annat Axess och Expressen. Har kanske personliga kontakter och namn som känns igen. Men vi pratar ändå inte ämnen med stjärnstatus som Carolina Gynning och Tomas Bodström. Therese får absolut en plats här hos mig i februari. Jag hoppas att få lära mig massor.