Läser en artikel i Sydsvenskan och inser att mitt andra manus tangerar till denna nya genre; Gran Lit. En av mina två huvudpersoner heter Marianne, är 75 år och upptäcker kärleken på nytt, men inte till allas glädje. Å andra sidan är den andra huuvdpersonen kring fyrtiostrecket, så ja, vad har vi då. En “vanlig” relationsroman kanske …
Diskussionerna går ofta varma i olika nätforum huruvida dessa genreindelningar är av ondo eller godo. På ett plan kan jag hålla med skeptikerna – den där längtan efter att malla in allting – är det verkligen nödvändigt? Men å andra sidan förstår jag precis skälet till att alla dessa genrer finns; det är förstås enklare att sälja in en roman om den är paketerad.
Gran lit alltså. Nästa stora genre. Vi får väl se hur väl den slår och om jag får vara med och leka!